Mossor och lavar – två oerhört lika växter

Mossor och lavar är då och då mycket lika varandra till utseendet – det finns underarter av båda som är lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den dessutom algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Ibland är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med största fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det medför att mossa stundtals tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som hela tiden står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket gör att takpannorna går itu. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste ta bort det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundtals även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är bristfällig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara mycket vacker eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.