Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på flera vis. Även om bägge grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i omkring 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har dessutom en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Det gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att fort ta bort mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med stor varsamhet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Stundvis kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig oerhört långa perioder totalt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i till exempel mat eller att färga garn med det för att få naturfärger.

Som man kan observera så är mossor samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.